Konfliktskisser

Några skisser med temat konflikt har jag redan publicerat här på bloggen, men jag tar ändå med några av dem i detta inlägg. Vissa skisser känns för personliga för att publicera men jag har gjort ett urval av de som jag kan tänka mig att visa upp. Bilderna får tala för sig själva.

Paret här ovanför är min allra första skiss på temat konflikt. Jag har använt mig av en inbunden skissbok som jag ibland skissat direkt i, och ibland har jag klistrat in skisser från ett mindre skissblock som följt med på resor osv.

Avslutande blogginlägg.

127 dagar har gått sedan kursintroduktionen på HDK. Det är 18 veckor. Dessa 18 veckor har varit lärorika, roliga, förvirrande, tomma och frustrerande.

Mer utförligt om dessa känslor som jag har haft under dessa veckor...

Lärorikt
Jag har fått en vidgad syn på bildämnet.
Jag har lärt mig oerhört mycket om barns bildskapande.
Fördelar och nackdelar med att arbeta ämnesöverskridande.
Nya infallsvinklar i hur bildlektioner kan utformas.
Bedömning i bildämnet.
Mina ämneskunskaper och praktiska kunskaper har utvecklats.

Roligt
Alla nya kunskaper.
Interaktion och diskussioner.
Växt som människa.
Bra kursledare.
Lärt känna underbara människor.
Kreativt skapande och kreativt tänkande.

Förvirrande
Schemat.
Gestaltningsprocessen.
Att det är en distanskurs.
Väldigt uppdelat mellan de olika delkurserna.
Inte superbra kommunikation lärarna sinsemellan.

Tomma 
Återigen, det är en distanskurs.
Mycket självstudier för en som gillar att närvara och interagera med andra.
Trots allt ganska välbehövligt med självstudier.

Frustrerande
Upplägget.
Vissa föreläsningar som var under all kritik enligt mig (19 februari, 5 mars, 12 mars).
Att föreläsarna på nämnda datum inte behandlat studenterna respektfullt.
Ostrukturerat schema till och från.
Återigen kommunikationen lärarna sinsemellan.
För lite schemalagd tid enligt mig, jag är dock medveten om varför.
Att jag under två redovisningstillfällen har varit antingen sjuk eller haft personliga bekymmer.

Nu när jag tänkte lägga upp lite bilder så insåg jag hur mycket vi har gjort. Bilder på allt vi skapat, från våra workshops, redovisningar och föreläsningar får mig att minnas tillbaka, mestadels med glädje. Bilderna ligger så gott som det går i kronologisk ordning.

Det började med en workshop/ minigestaltning som utgick från att vi skulle teckna mellanrum. I slutändan blev det ett träd.

Vi arbetade med Stop Motion och med serieteckning.

Vi presenterade en parafras på något.

Tecknade av varandra på bara några sekunder.

Minigestaltning- The last golden frog.

Satirteckning och museiföremål från Magnus lektioner.

Från vår minigestaltning.

Min gestaltningsredovisning.

Jasmines gestaltningsredovisning.

Emelis gestaltningsredovisning.

Workshop- Hur jag ser ut när jag går till skolan.

Lektionsredovisning- grupp Collage.

Martins workshop med lera. 

Modellera av någon utan att titta.

Jasmines workshop med kroki.

Vad jag mer har gjort...

En inbjudningsvideo till mina småsyskon.

En miniatyrmåltid i lera.

Min video som tillägnas internationella kvinnodagen.

En parafras på P1 dokumentärs "den fastspända flickan".

Utnyttjat ateljén under eftermiddagar.

Inspirerats av HDK- studenternas examensutställning "Godkänd".

Lärt mig om andra kulturer och bränt mig på näsan.

Använt mina utvecklade kunskaper om bildanalys till att analysera mycket tveksam Thailändsk reklam. 

"hello, where you go? Come come come to me now."

Tack så hemskt mycket för den här tiden! 

Veckoreflektion - yrkesspråk och bedömning

Begrepp jag har fått förståelse för i veckan: Teacherism, educationism, modellera, konstruera.

I veckan har vi haft föreläsningar och workshops med utgångspunkt yrkesspråk och bedömning. Jag har längtat (dvs. känt att jag behöver mer kunskap i) efter detta, särskilt bedömningdelen. Jag har själv alltid haft hyfsat lätt att få bra omdömen och betyg i grundskolans bildämne, men samtidigt känt orättvisa för de klasskamrater som har ansträngt sig lika mycket som mig och lagt ner sin själ i sina arbeten men ändå fått ett lägre betyg.

Ett exempel som har etsat sig kvar är från högstadiet i årskurs 8, då bildläraren i början av terminen gick igenom 5 bilduppgifter som var obligatoriska att göra för att få godkänt. En av uppgifterna var att göra ett självporträtt. En tjej i parallellklassen tecknade ett självporträtt, väldigt noggrant och med ett slående resultat. Det tog henne dock hela terminen att slutföra detta porträtt, vilket gjorde att hon inte hann med de andra 4 uppgifterna. Hon fick ändå MVG. En nära killkompisar till mig hade inte samma finmotorik men kämpade ändå och hann slutföra alla 5 uppgifter. Han fick G - i betyg.

Vad jag blev mest upprörd över var att läraren hade varit väldigt tydlig med att alla uppgifter måste göras för att kunna få godkänt, men efterlevde inte det. Den "särbehandling" de "konstnärligt lagda" eleverna fick kändes orättvis och kan verkligen sänka självförtroendet och motivationen hos elever som gjort sitt bästa för att leva upp till kraven.

I veckan har jag också fått fler verktyg för att kunna göra en godtycklig planering för bildämnet och dess kort- samt långsiktiga struktur. Jag har tidigare känt en oro för att planera, har inte gillat lektionsplaneringsgrejen eftersom det alltid känns så svårt att få in i ett sammanhang. Men genom att utgå från en grovplanering, sedan struktur och därefter lektionsplanering har gjort att jag känner hopp om att själv en dag kunna genomföra det.

Foto från färgläran. Finfärgen som jag försökte få till var ockra, brandgul, smutsgul. Alla varma gula toner är fint tycker jag. Fulfärgen är limegrön och ljusblålila, dessa är dock rätt fina ihop.

 

Slutreflektion av gestaltningsarbete

Min slutreflektion av gestaltningsarbetet får börja med en kort sammanfattning eftersom det kommer att bli en ganska lång reflektion. De ord som jag vill sammanfatta gestaltningsprocessen med är förvirring, frustration, utmaning, spännande och lärorikt. Redovisningarna som jag har fått ta del av har varit spännande, inspirerande och lärorika. Efter min egen redovisning kände jag att cirkeln slöts och jag kände lättnad över att få dela med mig av mina upplevelser och insikter. Hade jag inte redovisat hade jag nog fortfarande känt mig lite vilsen inombords, det var som att jag själv förstod vad jag hade gjort dessa veckor först när jag höll min redovisning.

Startskottet

Min gestaltning började med att jag ville utforska begreppet identitet. Jag ville utgå från något ämne som intresserar mig för att inte tappa lusten och valde till slut att ha astrologi och stjärntecken som utgångspunkt. Dels för att det fascinerar mig och dels för att tänja lite på den snäva bild som många har om astrologi. Min uppgift blev att anta andra stjärntecken och de egenskaper som generellt genomsyrar dem mest. För att göra detta behövde jag först uppleva mig själv som det stjärntecken jag är född i, annars skulle det bli svårt att reflektera över skillnaderna och eventuella nya upplevelser. Från början var min tanke att jag inte skulle behöva utforska min egen identitet eftersom jag, och så många andra, har svårt för att ställa sig själv i centrum. Och hur intressant skulle det vara för mina klasskamrater att lyssna på en redovisning som bara handlar om mig själv? Men, min inre utforskning gick självklart inte att undvika eftersom allt jag tänker och gör tänks och görs av mig själv. Jag trodde nog att allt skulle vara lite enklare och mer distanserat än vad det faktiskt var.

Gestaltningsprocessen

Större delen av gestaltningsprocessen tillbringade jag på resande fot. Först trodde jag att det skulle stjälpa mer än hjälpa mig av vara bortrest, men nu i efterhand kan jag också se fördelen med det. Jag hade med all sannolikhet haft svårare för att "byta" stjärntecken hemma, jag har ju mina rutiner och väljer både omedvetet och medvetet vilka jag omger mig med och var. Resan gjorde att jag blev mer öppen inför att rucka på mina rutiner och våga ge mig ut på okända mark, både fysiskt och mentalt. Jag har också blivit medveten om hur få upptäckter jag aktivt gör i min vardag och att det kan vara orsaken till min brist på inspiration när det kommer till kreativt skapande. Om kreativitet och nyskapande härstammar från fantasin och fantasin hör ihop med verkligheten så förstår jag vikten av att skapa sig en rikare verklighet, ”Ju rikare verklighet, desto mer möjligheter till fantasi och vice versa” (Vygotskij, 2013, s. 9). Som blivande bildlärare vill jag ta med mig den erfarenheten och inspirera eleverna till att upptäcka och utforska sin vardag mer. Genom att göra det tror jag mig kunna vidga uppfattningen om vad en upplevelse kan vara, att eleven som reser utomlands varje lov inte nödvändigtvis har varit med om mer spännande upplevelser än den eleven som har befunnit sig i sin hemmiljö.

Under processen deltog jag på handledningar samt förde resonemang och diskussioner med människor som jag mötte. Dessa möten har inspirerat mig och ökat min drivkraft. Den största utmaningen under processen var att inte konkret kunna se vad jag hade åstadkommit. Jag summerade mina dagliga intryck i form av anteckningar men den största summeringen av mina känslor fanns i tankarna. Min tidigare uppfattning om en estetisk lärprocess har tidigare innefattat något som jag kan se eller ta på, vilket jag saknade under min process. Höll jag verkligen på med något som innefattade estetik, bild eller konst? Enligt Aulin- Gråhamn & Thavenius (2003) är en estetisk lärprocess mötet mellan mina och andra människors personliga upplevelser, erfarenheter och kunskaper via till exempel en gestaltning eller berättelse som medför förändringar av tankar, föreställningar och handlingar (s. 132). Enligt den definitionen har jag definitivt genomgått en estetisk lärprocess trots avsaknaden av typiska konstnärliga material och framställningar.

Gestaltningsarbete som arbetssätt

Det allra bästa med gestaltningsarbetet har varit uppmuntran från lärarna om att våga misslyckas. Trots att detta nämndes redan första dagen så kände jag mig oerhört nedstämd när misslyckandet väl skedde. Jag kände mig verkligen misslyckad, och det är något jag kommer att bära med mig i mitt framtida läraryrke. Att misslyckas innebär inte att du är misslyckad. Bildämnet har en tendens att handla om produktion och prestation snarare än utforskning, det är något jag vill utmana. Jag anser att läroplanens kunskapskrav för årskurs 6 genomsyras av förmågan till bildframställningar och bildanalys, snarare än att utveckla förmågan till kreativt tänkande och utforskande (Skolverket, 2011, s. 22- 23). Gestaltningsarbetet som arbetssätt har gett mig oerhört mycket nya tankar och lärdomar som jag vill att mina framtida elever ska få uppleva. En anledning till att det var så svårt att släppa tyglarna under processen tror jag beror på bristen på erfarenhet av detta tanke- och tillvägagångssätt, vilket är en väsentlig anledning till att elever bör få öva och chans till att utveckla dessa förmågor. Under en av redovisningsdagarna frågade Peter om vi kunde tänka oss att ”utsätta” våra elever för denna typ av arbetssätt och för mig är svaret ett ganska självklart ja. Jag anser att det är viktigt att eleverna får möjlighet till att välja något som genuint intresserar dem och att deras nyfikenhet utnyttjas, samt att de får bekanta sig med känslan att misslyckas utan att känna sig misslyckad. Jag är sugen på att påbörja ett nytt gestaltningsarbete nu när jag vet hur spännande det kan bli.

Slutsatsen av mitt gestaltningsarbete är att jag har fått ett mycket bredare perspektiv på vad identitet innebär. Jag har fått större insikt om mig själv och min omgivning samt relationen däremellan. Sist men inte minst vill jag säga ett stort tack till er alla som har stöttat mig och varma applåder från hjärtat till era fantastiska redovisningar. Ni har inspirerat mig till att bli en bättre bildlärare och har gett näring åt min kreativa ådra.

  

Referenslista

Aulin- Gråhamn, Lena & Thavenius, Jan (2003), Kultur och estetik i skolan, Rapporter om utbildning 9/2003, Malmö: Malmö högskola, Lärarutbildningen.

Skolverket, (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. www.skolverket.se

Vygotskij, Lev S. (2003) Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg 1995

Övning från Jasmine & Emelies redovisning