Det här var det svåraste uppdraget. Hur går en vilse? För mig innefattar vilsenhet en miljö där jag inte vet var jag är. Ett förvirrat tillstånd där jag måste använda min problemlösningsförmåga för att hitta "rätt" igen.
Jag hade många idéer på hur jag skulle "ta mig vilse" men det slutade med att jag bestämde mig för att gå vilse på vägen hem från HDK idag. Att ta en väg hem som jag aldrig har gått innan. Jag var alltså inte vilse i det "stora rummet" eftersom jag kände till i vilket område jag var och hur jag sedan skulle kunna ta mig hem. Men jag var i viss bemärkelse vilse på den gatan jag gick in på eftersom jag aldrig hade varit just där tidigare. Jag kände ett litet obehag i kroppen när jag vek av från min vanliga rutt, jag kände mig nästan som en inkräktare på någon annans område. Miljön omkring mig liknade en vanlig gata fast med många garageportar. Där fanns parkeringsplatser och hus, trappor, skyltar med symboler och andra ting som jag kände igen.
När jag kände mig klar med dokumentationen av den vilsna miljön fortsatte jag vidare in på gatan åt det håll som jag tänkte var hem. Först tänkte jag att "det här var ju inte att gå vilse", men jag insåg sedan att jag faktiskt hade varit vilse en kort stund. När jag kom ut från gatan (motsatt håll som jag kom ifrån) tog det nämligen ett ögonblick innan jag återigen kunde lokalisera vart jag befann mig. En kortvarig vilsenhet blev det i alla fall.
En snabbskiss av det som var bekant.
.PNG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar