Fredagen 27/3 försökte jag vara en skytt. Försökte. Det gick bra då och då, men ofta glömde jag bort mitt uppdrag och föll tillbaka i mitt typiska fiskbeteende.
På morgonen är vanligtvis en skytt (utifrån de ovetenskapligt bevisade hemsidor jag besöker) antingen kvittrande glad eller trött och otrevlig. När jag vaknade försökte jag vara glad och sjöng fram några meningar, men jetlagen tog över och jag var mest mittemellanglad.
Skyttens känsligaste kroppsdel: höfter och lår.
Jag tänkte mycket på hur det kändes i dessa kroppsdelar men märkte inget ovanligt och kunde inte tvinga fram något. Det enda som faktiskt hade med mina lår att göra var att jag klagade över en cellulit som syns alldeles övertydligt på mitt ena lår.
Det var svårt att helt och hållet hänge sig åt spontaniteten. Jag lyckades dock några gånger. Jag tänkte att nu jädrans ska jag strunta i var vi hamnar, vi tog en hiss i något hus och försökte åka längst upp för att få lite utsikt, dessvärre var hissen till för personalen som jobbade i husets kontorsavdelningar och vi stod inträngda i en hiss med cirka 10 Bangkok-bor, varav varenda en tittade misstänksamt mot oss. Jag ville bara skratta ihjäl mig.
De gånger jag föll tillbaka i fiskens tecken var då jag klagade på hur ont jag hade i fötterna (fiskens känsligaste kroppsdel) och oron för att dö när vi åkte tuktuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar