Gestaltningsarbete: reflektion

Idag har jag blivit lite fundersam över det här med att vara olika stjärntecken. Det har både varit positivt och negativt. Jag har gått inför det så gott jag har kunnat och även fått stöttning från min partner. Varje gång jag gjort något som är typiskt fisk-beteende har han sagt "Elin! Du är inte fisk nu, tänk som en skytt, vad hade en skytt gjort i den här situationen?!"

Idag insåg jag att jag har fått med mig värdefulla och användbara tankegångar från både skytten och lejonet, trots den korta tiden jag antog dessa stjärntecken. När vi skulle plocka ut pengar från bankomaten i Krabi gick det inte, i vanliga fall hade jag känt oro men idag var jag bara "äsch, det löser sig, vi hoppar på en färja någonstans så får det gå som det går." Like a skytt.
När vi skulle boka boende på Koh lanta var det svårt att bestämma vad vi skulle ta, men jag bara "Nu tar vi det här boendet som egentligen är asdyrt men vi unnar oss det så får det bli som det blir." Like a skytt and lejon.

Så jag har lärt mig mycket under bara två dagar. Om mig själv. Men att anta ett annat stjärntecken handlar så himla mycket om att byta personlighet, och det är svårt! Jag har ju varit jag så länge. Men fastän det var svårt att byta under en dag så har jag tydligen tagit med mig en hel del erfarenhet.

Idag skulle jag egentligen varit oxe, men eftersom jag var så dålig på att vara lejon igår så kände jag mig inte alls peppad inför ox-dagen. Kanske ska jag försöka mig på det imorgon? Eller borde jag bara göra något annat?...

Idag har jag gjort två skisser i mitt lilla rese-skissblock.

Det kanske inte framgår så tydligt, men jag är pengarna. Ser ni ögonen, kroppen, munnen? Alla är på mig. Få är ärligt snälla och ser en mest som ett sätt att tjäna pengar. Det känns hemskt. Falskt. Samtidigt förstår jag att det är dessa personers levebröd. Och jag vill ju hjälpa. Men någon som ljuger sjukt mycket. Hur förhåller en sig till det? 

När vi hade bestämt boende och kände att vi kunde unna oss lite pratade vi även om hur kvaliteten skulle vara. Det mesta här är relativt nybyggt eftersom tsunamin svepte in för tio år sen. Jättebra att boendet inte är från 80-talet, men vad dåligt samvete jag fick när jag tänkte att nybyggt= bra. Insåg direkt att någon annan har fått betala ett hemskt pris för att vi ska tycka det. När jag simmade i poolen i lugn och ro med solen i ryggen sa min sambo "såhär var det nog, lugnt och härligt och så plötsligt var allt bara kaos och hemskt." Jag vill så gärna veta mer om hur det var för de som var här då det hände. Det känns dock för känsligt att fråga om. Har "fascinerats" av hur overkligt det måste ha varit, och fortfarande är.