Detta bär jag med mig till delkurs 2

I fredags var sista dagen på min första VFU-period. Mitt huvud höll på att sprängas i bitar och när jag kom hem sov jag i cirka hur många timmar som helst. De här tre veckorna har varit så otroligt lärorika och roliga men nu i efterhand inser jag även hur mycket jag har ansträngt mig. Allt har ju varit så nytt. Det är väldigt tråkigt att lämna skolan och eleverna precis när en börjat haja läget, men samtidigt skönt att få en paus och reflektera över alla nya erfarenheter.

Eftersom det här var min första VFU så var jag något tillbakadragen, jag visste liksom inte riktigt min plats. Under nästa period kommer jag försöka att ta för mig lite mer och förhoppningsvis känna mig lite varmare i lärarkläderna. När jag ska planera och genomföra lektioner i matematik nästa VFU så kommer jag fortsätta med att skriva ned en ganska utförlig planering av vad jag vill få med, men samtidigt försöka anpassa mig efter situationen. Det går inte att planera allt i detalj. Antingen glömmer jag något, eller så vill eleverna fråga om något som jag inte alls har tänkt på. Hittills tycker jag att det har funkat bra ändå, men det skulle nog inte skada att bli ännu mer flexibel och "ta det som det kommer". Plus att jag kommer att tänka mer på hur jag ska hantera de elever som blir klara snabbare än andra.

Något som jag har tänkt på är min relation till eleverna. Jag har varit glad, hjälpsam och lite halvt skämtsam dessa tre veckor. Det har resulterat i att många av eleverna gärna pratar med mig och ber om hjälp, men även att vissa elever "skämtar" tillbaka. Eftersom jag har skojat med dem ibland kan jag inte annat än förvänta mig att de ska skoja tillbaka. De är ju barn, så jag förstår att verbala skämt inte kommer alltför lätt och att de drar till med s.k. busstreck istället. Därför kommer jag att dra ner på skämten till nästa period och vara lite mer seriös. Nu har de ändå fått en hyfsat bra bild av vem jag är och det skadar nog inte att få lite mer respekt.

Vad gäller instruktioner till eleverna så har jag lärt mig att en kan inte vara tydlig nog! Tala tydligt, upprepa om det behövs, skriv upp på tavlan, fråga om eleverna förstår, fråga om de har några frågor, svara på frågorna även om du själv tycker att svaret är hur självklart som helst. Ja ni förstår.

Överlag är jag väldigt nöjd, särskilt med lärarna och klassen som jag har hamnat i. Varje dag har jag sett hur lärarna löser olika situationer och fångar elevernas intresse, det finns alltså så himla mycket som jag kommer att ta med mig. Nu ser jag fram emot att läsa matematik för att sedan kunna tillämpa de kunskaperna under min nästa VFU.

På återseende!

Skrivuppgift

I tisdags höll jag i en mindre skrivuppgift med halva klassen under en svensklektion. Som tidigare nämnt så jobbar eleverna just nu med författare. Eleverna är uppdelade i par och har en gemensam författare som de bl.a. har sökt information om via internet för att i framtida lektioner skriva en beskrivande text. För att skrivuppgiften skulle passa in i deras svenskundervisning tänkte jag att det skulle vara roligt om de fick skriva ett brev till sina författare. Min LLU tyckte att idén var bra och gav mig tips om vad jag skulle tänka på och förslag på hur upplägget kunde se ut.

Som förberedelser skrev jag ett eget brev till Ulf Stark för att visa på hur ett brev kan se ut. Som start på lektionen återkopplade jag till deras tidigare lektion då de sökte information om författarna via nätet. Under den lektionen observerade jag nämligen att några elever hade svårt att hitta svar på vissa frågor om författarna och gav därför som förslag att de kunde ta upp de funderingarna i brevet. Jag tycker att jag var tydlig med att brevet endast var en skrivövning och att de inte skulle förvänta sig några svar. Det hade ju blivit tråkigt för de elever som har valt bortgångna författare.

Genom att ha mitt brev som en modell via projektorn fick eleverna en tydlig bild av vad som skiljer ett brev från andra typer av texter. Vi pratade om upplägget på ett brev, hur innehållet kan se ut, hur datumet kan skrivas, hälsningsfraser samt att avsluta ett brev på ett artigt och tydligt sätt. Eftersom eleverna skrev till en främmande person tog jag även upp vikten av att presentera sig, skriva med tydlig handstil och användandet av skiljetecken. Innan eleverna började skriva uppmuntrade jag dem att tänka efter vad de ville ha med i brevet. Jag blev själv lite osäker på om de skulle använda sin s. k. idébok att skriva ned tankarna i, eller om det räckte med att fundera en stund. Där borde jag ha varit en aning tydligare.

Under själva skrivprocessen gick jag runt i klassrummet och svarade på deras frågor, gav tips och försökte hjälpa de som hade svårt att komma vidare. Jag upplevde att skrivandet flöt på bra och blev glatt överraskad över deras kreativitet. Att vissa elever skriver snabbare än andra är något jag är medveten om, men jag var tyvärr inte helt förberedd på att ge dem ytterligare "uppgifter" när de var klara. Min tanke var att de skulle läsa upp sitt brev i sina författarpar när de kände sig färdiga med skrivandet. Det var dock inte alla par som blev klara samtidigt. I efterhand kan jag ångra att jag inte bad de som kände sig färdiga att utveckla sitt brev ytterligare och läsa igenom det ordentligt.

I slutet av lektionen frågade jag vad de tyckte om uppgiften och gav dem beröm, eftersom jag självklart tyckte att de var dunderduktiga. Jag var nog mest nöjd över att de lyssnade på mig och tog till sig instruktionerna. Resultaten av breven varierade och jag vet att några kunde utvecklats ytterligare, men bara att hålla i en lektion och få ett resultat var väldigt roligt!

När jag frågade om det var svårt fick jag som svar från några att det var "lagom svårt", "både lätt och svårt" och "nä bara roligt". Det svåraste verkade vara att komma på vad de skulle ställa för frågor.

Responsen som jag fick från eleverna var att mitt exempel på ett brev var jättebra men att jag kunde skriva mindre (storleksmässigt) på tavlan (jag skrev cirka meterlånga bokstäver på grund av ovana).

Direkt efter min lektion fick jag respons från läraren, som inte är min LLU, och suger verkligen åt mig de tips och förbättringar som jag kan göra. Den positiva kritiken har redan bosatt sig i mitt framtida lärarhjärta.

Det finns en hel massa saker mer att skriva men det här blogginlägget är tillräckligt långt som det är.

Till vänster. Ett exempel (av många) på ett brev som jag blev glad av att läsa!