Skrivuppgift

I tisdags höll jag i en mindre skrivuppgift med halva klassen under en svensklektion. Som tidigare nämnt så jobbar eleverna just nu med författare. Eleverna är uppdelade i par och har en gemensam författare som de bl.a. har sökt information om via internet för att i framtida lektioner skriva en beskrivande text. För att skrivuppgiften skulle passa in i deras svenskundervisning tänkte jag att det skulle vara roligt om de fick skriva ett brev till sina författare. Min LLU tyckte att idén var bra och gav mig tips om vad jag skulle tänka på och förslag på hur upplägget kunde se ut.

Som förberedelser skrev jag ett eget brev till Ulf Stark för att visa på hur ett brev kan se ut. Som start på lektionen återkopplade jag till deras tidigare lektion då de sökte information om författarna via nätet. Under den lektionen observerade jag nämligen att några elever hade svårt att hitta svar på vissa frågor om författarna och gav därför som förslag att de kunde ta upp de funderingarna i brevet. Jag tycker att jag var tydlig med att brevet endast var en skrivövning och att de inte skulle förvänta sig några svar. Det hade ju blivit tråkigt för de elever som har valt bortgångna författare.

Genom att ha mitt brev som en modell via projektorn fick eleverna en tydlig bild av vad som skiljer ett brev från andra typer av texter. Vi pratade om upplägget på ett brev, hur innehållet kan se ut, hur datumet kan skrivas, hälsningsfraser samt att avsluta ett brev på ett artigt och tydligt sätt. Eftersom eleverna skrev till en främmande person tog jag även upp vikten av att presentera sig, skriva med tydlig handstil och användandet av skiljetecken. Innan eleverna började skriva uppmuntrade jag dem att tänka efter vad de ville ha med i brevet. Jag blev själv lite osäker på om de skulle använda sin s. k. idébok att skriva ned tankarna i, eller om det räckte med att fundera en stund. Där borde jag ha varit en aning tydligare.

Under själva skrivprocessen gick jag runt i klassrummet och svarade på deras frågor, gav tips och försökte hjälpa de som hade svårt att komma vidare. Jag upplevde att skrivandet flöt på bra och blev glatt överraskad över deras kreativitet. Att vissa elever skriver snabbare än andra är något jag är medveten om, men jag var tyvärr inte helt förberedd på att ge dem ytterligare "uppgifter" när de var klara. Min tanke var att de skulle läsa upp sitt brev i sina författarpar när de kände sig färdiga med skrivandet. Det var dock inte alla par som blev klara samtidigt. I efterhand kan jag ångra att jag inte bad de som kände sig färdiga att utveckla sitt brev ytterligare och läsa igenom det ordentligt.

I slutet av lektionen frågade jag vad de tyckte om uppgiften och gav dem beröm, eftersom jag självklart tyckte att de var dunderduktiga. Jag var nog mest nöjd över att de lyssnade på mig och tog till sig instruktionerna. Resultaten av breven varierade och jag vet att några kunde utvecklats ytterligare, men bara att hålla i en lektion och få ett resultat var väldigt roligt!

När jag frågade om det var svårt fick jag som svar från några att det var "lagom svårt", "både lätt och svårt" och "nä bara roligt". Det svåraste verkade vara att komma på vad de skulle ställa för frågor.

Responsen som jag fick från eleverna var att mitt exempel på ett brev var jättebra men att jag kunde skriva mindre (storleksmässigt) på tavlan (jag skrev cirka meterlånga bokstäver på grund av ovana).

Direkt efter min lektion fick jag respons från läraren, som inte är min LLU, och suger verkligen åt mig de tips och förbättringar som jag kan göra. Den positiva kritiken har redan bosatt sig i mitt framtida lärarhjärta.

Det finns en hel massa saker mer att skriva men det här blogginlägget är tillräckligt långt som det är.

Till vänster. Ett exempel (av många) på ett brev som jag blev glad av att läsa!