Assignment - gestaltningsarbete

Parafras= Omskrivning/ remix

I onsdags hade vi som assignment att besöka ett museum (eller filmfestival/ utställning/ annat) och göra en parafras på ett utvalt konstverk. Jag och några klasskamrater besökte Hasselblad center och Göteborgs konstmuseum. Det tog en stund innan jag, i tankarna, kunde omsätta de konstverk jag såg till mitt kommande gestaltningsarbete. Att göra en parafras innebär nämligen att man tar en del av en t.ex. målning och gör om det till sitt eget. Om jag hade valt en film hade jag kunnat gestalta vissa delar eller en scen ur filmen på valfritt vis.

Jag fotade fragment av de målningar som jag fastnade för och min tanke var att välja en av av följande...

Den första bilden är från ett konstverk av Kadinsky. Den andra bilden är från ett konstverk av Chagall, som är en av mina favoritkonstnärer. Jag gillar när det är lite surrealistiskt och drömskt. Det går att göra oändligt många tolkningar och jag hade funderingar på att göra en liten serie av den flygande geten. Bilderna under är inzoomade delar av landskapsmålningar, som jag också fascineras av.

Så vad valde jag att göra?

På eftermiddagen skulle jag jobba, och fick äran att följa med till konserthuset och lyssna till Disney Fantasia: Live in Concert med Göteborgs Symfoniker. Det visades utvalda delar av Fantasia på en storbildsskärm ovanför symfonikerna som spelade den tillhörande gamla klassiska musiken. Det var ljuvligt! Så ljuvligt och inspirerande att jag bestämde mig för att ha denna konsert som utgångspunkt i mitt gestaltningsarbete.

Dagen efter museibesöken och konserten satte jag mig och funderade på hur jag skulle kunna göra detta. Fantasia innehåller många fantastiskt vackra animerade filmsnuttar. Och på tal om animation så valde jag att göra en liten sammanfattning av det hela genom att använda mina nyvunna animeringskunskaper från HDK.

Precis som min senaste erfarenhet från "animationsworkshopen" så tog det lång tid, krävdes mycket arbete och blev ett kort resultat. Jag är inte van vid att arbeta med lera så det var en utmaning. Men jag är väldigt nöjd med min supersnabba och jättekorta film ändå. Varsågod att ta del av Elins upplevelse av FANTASIA där självaste Musse Pigg är dirigent.

       

Workshop serieteckning

Serie= sekvens/ följd

I tisdags hade vi serieteckning på schemat. Vi fick besök av Henri Gylander som bl.a. är serieskapare och illustratör. Han berättade om sin väg in i branschen, sitt arbete och visade oss olika typer av serier. Under workshopen jobbade vi först i grupper om tre personer. Vi fick i uppgift att dela upp varsina A4 i 6 rutor. Därefter fick vi 4 minuter på oss att rita en figur med tillhörande pratbubbla i första rutan innan vi skickade vidare vår serie till nästa person. Följande person skulle då rita i den andra rutan osv. De enda riktlinjer vi fick var att pratbubblorna skulle innehålla ett specifikt pronomen för varje ny ruta.

4 minuter gick väldigt fort och ibland var det svårt att komma på något att skriva, men det hjälpte att ha riktlinjer att utgå ifrån. Det var roligt att skicka vidare serien och få se hur historien tog form. Det gällde att samarbeta och spinna vidare på föregående persons idé. Jag tror att elever hade uppskattat detta arbetssättet, men det kan även skapa prestationsångest för de elever som tenderar att jämföra sina egna bilder med andras.

Som sista uppgift skulle vi skriva en kort historia som vi någon gång har varit med om. Min historia skickades vidare till nästa person som skulle ändra om/ ljuga om något i min historia för att göra det mer intressant. När ändringarna var gjorda skulle en tredje person göra en serie utifrån den delvis fiktiva historien. Jag skulle teckna en historie som bland annat handlade om några vänner som grillade, drack öl och bestämde sig för att "låna" en båt.

Vi hade cirka en timma på oss att teckna den här serien, vilket gjorde mig väldigt stressad. Det var på grund av tidsbrist som gubbarna blev "figurer". Det var också svårt att få serien spännande eftersom det inte ryms så mycket text. För att det skulle bli sammanhängande så gjorde jag huvudpersonen till den ifrågasättande & kloka själen, vilket inte framgick i originalberättelsen. Jag satt kvar efter schemalagd tid för att fylla i konturer och färglägga. Min färgläggning är endast på ett objekt eller med en färgton i varje bildruta för att försöka skapa lite effekt.

Workshop animation

Animering= ge själ/ levandegöra.

I måndags fick vi bekanta oss med animationsteknik och jag tyckte att det var otroligt fascinerande! Efter att ha fått information och sett exempel på animeringar så skulle vi själva prova på att göra en kort animering. Vi fick bara använda griffeltavla, kritor och kamera (ipad) och temat var drömmar. Ett brett och spännande tema som kan inkludera i princip vad som helst.

Det tog ganska lång tid att komma igång eftersom kameran och griffeltavlan helst ska stå stadigt och i samma förhållanden under hela processen. Jag och Christian använde appen Stop motion studio för att fotografera och klippa ihop våra 399 bilder. Dessa 399 bilder och 3-4 timmars arbete resulterade i en ca 30 sekunder kort film om ett spöke och hens dröm.

   

Det var förvånansvärt lätt att animera men det kräver också ett stort tålamod, både i förarbetet och med alla småjusteringar under processens gång. I början av filmen sitter spöket och tittar på tv, klockan tickar, en mus går förbi och ögonen blir tyngre. Det var många rörelser som skulle in och för att åskådaren lättare ska kunna fokusera på det mest väsentliga valde vi att inte lägga in alla rörelser samtidigt i en och samma bild. Något som jag själv antagligen inte hade kommit att tänka på. Det var därför väldigt givande att ha någon att utbyta idéer med och det kändes som att vi utvecklades mer och mer för varje bild vi knäppte.

Fördelarna med att använda animation i skolan är att alla kan vara med och bidra. Om en elev inte gillar att rita går det alltid att använda lera/ skulptera, spåna på storyn, fotografera eller fixa ljud. Animation är inte bara inspirerande och roligt, det är också lärorikt. Några av kunskapskraven för år 6 som eleverna kan utveckla genom att arbeta med animation:

• Eleven kan framställa några olika typer av berättande och informativa bilder som kommunicerar erfarenheter, åsikter och upplevelser med ett enkelt bildspråk och delvis genomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår. 
• I arbetet kan eleven använda några olika tekniker, verktyg och material på ett i huvudsak fungerande sätt för att skapa olika uttryck. 
• Under arbetsprocessen bidrar eleven till att formulera och välja handlingsalternativ som leder framåt."

http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/bild

Det är inte alltid viktigt att färdigställa

Första veckans tankeställare har jag fått med mig genom litteraturen, workshopen och den didaktiska föreläsningen. Under föreläsningen fastnade jag för meningen "det är inte alltid viktigt att färdigställa".

Jag är själv van vid att den färdiga produkten, dvs. resultatet, är klimaxen i skapandet. Att kunna ta ett steg tillbaka, känna tillfredsställelse och stolthet över att arbetet är "färdigt" och kunna ägna sin fokus åt ett nytt projekt. Däremot vet jag också att en sällan känner sig helt klar, det finns oftast något att finputsa på, ändra eller lägga till. Men att ta ett steg tillbaka och titta på alla ofärdiga projekt som har stått och väntat i flera år, och inse att det inte är ett "misslyckande" utan en del i den kreativa processen, det känns skönt och faktiskt helt rätt.

Att tankearbetet före kan vara lika viktigt som slutprodukten är inget jag tidigare har reflekterat över. Och att undersöka och prova olika tillvägagångssätt mitt under den kreativa processen kan vara viktigare än slutprodukten beroende på ens intention med arbetet.

Tisdagens workshop som jag tidigare har skrivit om har också fått mig att reflektera kring detta. Var den kreativa processen viktigast, eller var slutresultatet viktigast?

Varför har jag, och väldigt många andra, hamnat i ett tankesätt där vi hela tiden strävar mot ett resultat? Är resultatet alltid det viktigaste? Hur tar vi med oss detta in i skolan där det ideligen bedöms efter elevers resultat? Och om tankearbetet och det undersökande arbetet inte dokumenteras eller samtalas om, hur kan vi då bedöma förmågan?

Ett exempel på hur jag har organiserat teckningar i olika kategorier. "Ofärdigt" är den hög som alltid bara ligger och väntar, som jag inte ens är sugen på att färdigställa. Det går inte att skapa och vara genuint kreativ om inte lusten och leken finns och därför får den högen, och de tavlor som bara står och samlar damm, vänta snällt på att lusten återvänder. Och om inte, må så vara.

L6BD10

Den efterlängtade kursen med mitt inriktningsämne bild har äntligen dragit igång! Den här bloggen kommer att innehålla kontinuerliga veckoreflektioner från bildkursens gång. Let's do this!

Vår första uppgift, och därmed första blogginlägget, är att dokumentera vad vi gjorde på workshopen i tisdags. 

Workshopen började med att vi skulle placera ut en rad olika objekt på ett bord. Därefter skulle vi skissa, men inte objekten, utan mellanrummen och vad som inte syntes. Jag tolkade detta som att hålrummen, luften och formerna som skapades mellan de olika objekten var det som skulle fångas på papper. Svårt. Min första skiss inkluderade hela utrymmet på bordet.






Min första skiss inkluderade hela utrymmet på bordet.

På min andra skiss försökte jag hitta mer specifika former från vissa objekts hålrum.







Vi skulle sedan välja ut en av de former vi hade skissat och hitta samma (eller liknande) form någonstans i HDKs lokaler.

Det var inte lätt att hitta samma form som den jag hade valt ut. Jag tycker dock att jag hittade en liknande form från en plansch, fast det krävs kanske lite fantasi för att se liknelsen.






När vi hade hittat vår form skulle vi titta på miljön runtomkring och frottera ytorna.

Jag frotterade glasdörren som planschen satt på, anslagstavlan bredvid, golvet, annat uppsatt på anslagstavlan, ett bord m.m.







Nu skulle vi byta det frotterade pappret med en klasskamrat och skapa en valfri historia som vi associerade till mönstret/ former/ färger som bildades. Jag älskar att berätta historier som bara växer fram, så det var väldigt roligt.
Sist av allt skulle alla studenter lägga sina frotterade bilder på golvet. Målet var att tillsammans bilda ett träd.

Oavsett hur likt det blev ett träd eller inte, så tror jag att resultatet hade blivit bättre om vi hade kommunicerat mer. Men att kommunicera innebär inte alltid att kommunicera med ord, och genom att placera sina a4-ark där en tyckte att det hörde hemma så skedde en slags kommunikation ändå. Vi rättade oss efter varandra och på något sätt blev det ganska sammanhängande och det påminner definitivt om ett träd enligt mig. Hur nu ett träd ser ut.









Nu har jag dokumenterat vår första workshop genom text och bilder. Och på tal om att dokumentera. Vad innebär det att dokumentera? På vilka sätt kan en dokumentera? Enligt mig går det att dokumentera på många olika vis. Till exempel via ljud, ord, minnet, att återskapa via andra material, former, gestaltning, video. Ja, you name it. Det beror väl på om du dokumenterar för eget bruk, eller om du dokumenterar något som en annan person ska ta del av.