Jag har aldrig gillat att teckna, särskilt inte att teckna av så reellt som möjligt. Kanske för att jag aldrig känt mig tillräckligt duktig. Det senaste året har jag dock uppskattat det mer eftersom jag har insett att grundtekniken kan vara till stor hjälp för att utvecklas vidare. Det är dessutom en utmaning, det går liksom inte att teckna av verkligheten. I kompendiet Bildanalys står det att "Någon direktöverföring av verklighet till bild kan aldrig förekomma" och kanske är det därför som försök till avbildning av verkligheten inte har tilltalat mig så mycket. Det känns aldrig tillräckligt bra eftersom det aldrig går att uppnå en avbildning. Jag imponeras av de som har tålamod och tekniken för att försöka sig på det.
I mina skisser vill jag illustrera konflikten mellan den modiga penseln som jag håller så kär och som jag mestadels använder för prestigelösa och abstrakta målningar, och pennan som ideligen vill att jag ska kunna göra något så verklighetstroget som möjligt. Till exempel att teckna av min hand. Visst lär en sig teknik, motorik, skuggning osv men den kreativa processen i detta känns snudd på obefintlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar