Min allra första skiss på temat konflikt. Skissen grundar sig i en inre konflikt som även återspeglar en samhällskonflikt i traditionella könsroller. För ett tag sedan noterade jag att min sambo och jag alltid har bestämda handpositioner när vi håller handen. Hans hand är alltid framför min. Vi har testat att byta plats på våra händer men tycker båda två att det är extremt obekvämt. Hans teori om varför mannen håller sin hand framför kvinnans är att mannen (biologiskt och traditionellt) vill vara ett steg framför för att kunna "beskydda" och kanske även leda kvinnan. Jag har inget emot att vi håller handen på det vis som känns bra, men jag vill ändå inte vara den som hela tiden blir "ledd". Ska bekvämlighet gå först? Som sagt, en inre konflikt.
En annan, inte lika djup, skiss blev till efter att jag hade spelat brädspel. Konflikten uppstår motvilligt i spel trots att jag inte är det minsta tävlingsinriktad. T.ex. som att misstänka att motspelaren kan fuska eller bitterheten/ skadeglädjen som uppstår när samma person vinner hela tiden. Detta trots att jag egentligen inte bryr mig om vem som vinner. Fast spelar en spel så går det ju ut på att någon vinner, och då går det väl inte att vara helt opartisk och tänka strunt samma vem som vinner, för då brister väl engagemanget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar