Första veckan

Jag tänkte fortsätta skriva ned mina tankar om första veckan på VFUn.

Hittills har jag varit nöjd med tilldelningen av skolan och är glatt förvånad över hur undervisningen ser ut. Som tidigare nämnt så anpassar lärarna undervisningen till andraspråkseleverna bl.a. genom att förklara ämnesspecifika ord och begrepp. De har dessutom gått igenom diverse lässtrategier med eleverna. I både årskurs 4 och 5 har lärarna nämnt strategin att "läsa som en detektiv". Under kursen i Svenska 1 tolkade jag "detektivarbetet" som att försöka läsa mellan raderna, men här används det även för att undersöka och ta reda på vad ord och begrepp betyder.

Min roll i klassrummet har till mestadels varit att observera än så länge, men det gäller främst under genomgångarna. När eleverna jobbar med uppgifter går jag däremot runt och lyssnar samt hjälper till när det behövs. Det är väldigt roligt att få hjälpa till och höra hur de resonerar kring saker och ting. Vissa behöver bara hjälp med exempelvis ett mattetal, andra vill fråga något helt annat. Under en bildlektion frågade en elev varför jag vill bli lärare. Den frågan är så galet svår att besvara. Jag har alltid gillat skolan (förutom den sura högstadietiden) och har haft många bra lärare som förebilder. Jag vill också vara en förebild. Att jag dessutom tycker att barns tankegångar är så grymt intressanta är en anledning till att jag valt mellanstadieåren. Min största skräck är dock att få höra nedlåtande kommentarer eftersom jag är känslig och lätt tar det personligt. Det är något som jag antagligen måste jobba bort.

I fredags var första gången, förutom när vi introducerade oss, som jag stod framför klassen och pratade. Jag började med att presentera dagen och kände mig lite tafatt. I slutet av dagen fick jag i uppgift att skriva på tavlan vad som skulle hända veckan därpå, medan läraren samtidigt antecknade i skoldagboken via dokumentkameran. Med lite korrektion av eleverna gick även det hyfsat bra.