Skisser konflikt 2

Jag har aldrig gillat att teckna, särskilt inte att teckna av så reellt som möjligt. Kanske för att jag aldrig känt mig tillräckligt duktig. Det senaste året har jag dock uppskattat det mer eftersom jag har insett att grundtekniken kan vara till stor hjälp för att utvecklas vidare. Det är dessutom en utmaning, det går liksom inte att teckna av verkligheten. I kompendiet Bildanalys står det att "Någon direktöverföring av verklighet till bild kan aldrig förekomma" och kanske är det därför som försök till avbildning av verkligheten inte har tilltalat mig så mycket. Det känns aldrig tillräckligt bra eftersom det aldrig går att uppnå en avbildning. Jag imponeras av de som har tålamod och tekniken för att försöka sig på det.

I mina skisser vill jag illustrera konflikten mellan den modiga penseln som jag håller så kär och som jag mestadels använder för prestigelösa och abstrakta målningar, och pennan som ideligen vill att jag ska kunna göra något så verklighetstroget som möjligt. Till exempel att teckna av min hand. Visst lär en sig teknik, motorik, skuggning osv men den kreativa processen i detta känns snudd på obefintlig.

Skisser konflikt

Dags att börja visa lite ur skissblocket.

Min allra första skiss på temat konflikt. Skissen grundar sig i en inre konflikt som även återspeglar en samhällskonflikt i traditionella könsroller. För ett tag sedan noterade jag att min sambo och jag alltid har bestämda handpositioner när vi håller handen. Hans hand är alltid framför min. Vi har testat att byta plats på våra händer men tycker båda två att det är extremt obekvämt. Hans teori om varför mannen håller sin hand framför kvinnans är att mannen (biologiskt och traditionellt) vill vara ett steg framför för att kunna "beskydda" och kanske även leda kvinnan. Jag har inget emot att vi håller handen på det vis som känns bra, men jag vill ändå inte vara den som hela tiden blir "ledd". Ska bekvämlighet gå först? Som sagt, en inre konflikt.

En annan, inte lika djup, skiss blev till efter att jag hade spelat brädspel. Konflikten uppstår motvilligt i spel trots att jag inte är det minsta tävlingsinriktad. T.ex. som att misstänka att motspelaren kan fuska eller bitterheten/ skadeglädjen som uppstår när samma person vinner hela tiden. Detta trots att jag egentligen inte bryr mig om vem som vinner. Fast spelar en spel så går det ju ut på att någon vinner, och då går det väl inte att vara helt opartisk och tänka strunt samma vem som vinner, för då brister väl engagemanget?

Workshop- hur stödjer bilder?

På tisdagens workshop fick vi en överblick av hur hjärnan bearbetar synintryck med hjälp av bilder för att skapa ett minne, och varför bild ska ingå i alla skolämnen. I mitt tidigare inlägg skrev jag om hur bilder hjälper mig att komma ihåg olika begrepp, detsamma gäller elever som möter nya ämnen. Ett klassiskt exempel som vi pratade om är hur alfabetets alla bokstäver under de första skolåren illustreras med associerande bilder för att eleverna lättare ska minnas. Och kanske bli mer intresserade av att lära sig? Utan forskningsbelägg vill jag nämligen hävda att det för majoriteten av befolkningen är mer tillfredsställande att titta på bilder än på enstaka bokstäver. 

Vi fick själva en stund på oss att välja en bokstav och teckna bilder till bokstaven. Vad jag tänker på kanske inte alls är vad andra tänker på. Helst skulle bilden även innehålla något som skapar förståelse för hur ljudet för bokstaven uttalas och låter. När jag kom hem ville jag göra ytterligare en bokstav och plockade fram akvarellfärgerna för att illustrera bokstaven Z. Vad jag associerar Z med. Och det kan ju uttalas med ett vibrerande z eller ett klassiskt s, som vi använder i svenska språket.

Ordlekstips: Ibland händer det att jag och några vänner kör en ordlek framåt helgernas småtimmar. Första personen i ringen ska börja säga en mening på bokstaven A, nästa person ska fortsätta berätta något som är sammanhängande men börja på bokstaven B. Tredje personen spinner sedan vidare genom att börja sin mening på C osv. När vi kommer till bokstaven Z är det inte sällan en zebra dyker upp i historien. Ibland ett zoo. Väldigt trevlig ordlek faktiskt och det är spännande att se vad folk tänker på i samband med olika bokstäver. För det är vad som dyker upp först i huvudet, tvekar en är en ute.

Bild i alla ämnen, i min utbildning

Trots att detta är vår första och enda bildkurs i lärarutbildningen så har jag genomgående influerats och använt mig av bilder för att ta mig igenom föregående kurser. Jag har använt det som en mental process eftersom jag har lättare för att koncentrera mig när jag utför något kreativt, men jag har också använt det som ett verktyg och komplement för att förtydliga budskap.

Detta var tidigare min VFU-blogg. Under första vfu-perioden hade vi i uppgift att dokumentera våra upplevelser och lärdomar från vår praktikplats. Istället för att bara beskriva med ord eller att fotografera (som inte kändes passande med hänsyn till eleverna och skolans integritet) så illustrerade jag några miljöer och situationer med bilder. Det blir också väldigt personligt eftersom bilderna skapas uteslutande utifrån mina egna intryck.

I en Lärande- och didaktikkurs skulle vi jämföra två historiska personer och deras syn på pedagogik och didaktik. I min grupp valde vi att presentera detta genom att göra en digital saga, där jag illustrerade bilderna. Den lilla filmsagan går att se här: https://www.youtube.com/watch?v=q-EYmj4jKsU

Vid muntliga presentationer har jag illustrerat bilder för att lättare få fram mitt budskap, utifrån min syn på ämnet. Den här bilden kompletterade min muntliga presentation om bland annat Jean Piaget och hans teori om vad som sker vid assimilation (1) och ackommodation (2).

Ett barn vet vad en häst är. Barnet ser sedan sin första bild på en zebra, varpå barnet associerar till att detta är en randig häst. Om exempelvis föräldrarna förklarar vad det är på bilden (skillnad), och kanske till och med tar med barnet för att se en riktig zebra så kommer barnet så småningom att ackommodera kunskapen och få en ny förståelse för vad en zebra är.

När assimilation och ackommodation kom på tal under en föreläsning i bildkursen så visste jag direkt vad det handlade om. Dessa begrepp har etsat sig fast i mitt minne genom att jag själv gjorde en tolkning och illustrerade det. Min bild har alltså hjälpt mig att minnas Piagets teori och begrepp som jag antagligen hade glömt om jag endast hade läst om dem. 

Från en powerpointpresentation om IKT.

Från en presentation där en klasskamrat i gruppen skulle berätta en spännande händelse från barndomen. Han var busig, gick ner i källarn, mixtrade med elskåpen och hela huset blev elektrifierat. 

Min poäng är att jag nu inte bara förstår vitsen med bild i alla ämnen, utan ser att det har varit en del av min lärarutbildning. När jag är trött på att "plugga" t.ex. läsa (reception), är det en befrielse att få sätta mig med papper/ penna/ pensel och göra något praktiskt (produktion). Det kan kännas som en "paus från pluggandet" men efter de här få veckorna i bildkursen har jag insett att det faktiskt är lärorikt och utvecklande även i min utbildning. 

L6BD10 – Estetiska lärprocesser i skolans alla ämnen utanför bildämnet (Satirteckning och veckoreflektion)

Vad har vi gjort i veckan? I måndags hade vi föreläsning och workshop om bland annat identitet. Hur vår identitet förr har präglats av olika maktstrukturer, vilket jag anser att det fortfarande görs i viss utsträckning, och övergången från den strukturalistiska traditionen till poststrukturalismen. Att identitet är en konstruktion, strukturen inte är fast och vi har många olika identiteter.

På workshopen fick vi i uppgift att göra våra egna id-kort, helt fria händer och tankar. Vad vill jag ha för identitet? Resultatet blev de karaktärsdrag som jag identifierar mig med, dock endast mina positiva drag. Så som jag vill vara jämt, och jag är stolt över den jag är.

13 FEBRUARI

Idag, fredag, har vi lyssnat på och samtalat om att tolka och analysera bilder. Därefter gick vi till landsarkivet och tittade på en utställning med satiriska bilder. Det svåra med satiriska bilder är att jag oftast inte fattar direkt. Det är ofta så när det kommer till humor och humoristiska bilder för mig, det tar ett tag innan jag får en "ahaaa-upplevelse". Hursomhelst. Efter detta fantastiska besöket på landsarkivet, som var mitt första någonsin, så skulle vi själva försöka oss på satir med utgångspunkt ur ett av fyra utvalda klassiska konstverk. Jag valde Karl XII likfärd, vilket resulterade i bilden nedanför. Min tanke bakom teckningen går att läsa längre ner, men det är även fritt för tolkning om en hellre vill skapa sig en egen uppfattning av vad som försiggår.

Satirteckningar kan bland annat användas för att uppnå kunskapskravet för årskurs 6, där eleven ska kunna "föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om uttryck, innehåll och funktion i bilder från olika tider och kulturer och gör kopplingar till egna erfarenheter, andra bilder och företeelser i världen." (Skolverket, 2011, s. 23).

Till skillnad från "min avsikt" med bilden, så kanske någon annan tolkar in något helt annat genom att titta på min bild. Att tolka en bild utgår ofta till stor del utifrån åskådarens erfarenheter, och erfarenheterna skiljer sig från individ till individ. Det är därför viktigt att föra resonemang och diskutera kring bilder utan att det finns något rätt eller fel.

Först tänkte jag leka lite med maktstrukturen. Personen som förnöjt ligger och glassar, och enligt sin uppfattning har gjort sig förtjänt av det. Konstigt nog ovetandes om att hen egentligen bärs upp av andra individer, trots att det pågår mitt framför ögonen. Vem har bestämt denna ordning? Vem är nöjd?

Den blå individen är nöjd med ordningen och bidrar till att inget förändras. Hen är väldigt mån om att inte själv förlora sin status. Jag ville även lyfta fram de stereotypiska och traditionella könsrollerna. Utan att jag har gett individerna kring kungen några synliga kön, så går det inte att ta miste på vad majoriteten av alla medborgare skulle sätta för kön på dem. 

Men varför klistrade jag dit vår nuvarande kungs ansikte? Varför är han naken? Det är nästan för provocerande även för mig, trots att det är jag som har valt att göra denna bild. Det tog emot att klistra på kungens ansikte på denna nakna kropp och kalla honom för Karl den sexistiske. Men det är väl det satir är till för, att provocera.

Likfärd. Jag hoppas att denna maktstruktur och detta skeva samhälle störtar. Att det blir en förändring. Bli inte för nöjd för då kommer ingen förändring att ske.

Referens

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. www.skolverket.se

Sokratiska samtal och veckoreflektion

Sokratiskt samtal = utforskar filosofiska och existentiella frågor. I samtalet söks inte konsensus utan genererar nya frågor. Målet är inte att debattera, utan att föra en reflekterande och utforskande dialog. (Enligt kompendiet Sokratiska samtal)

I tisdags hade vi föreläsning om Sokratiska samtal och provade själva på att genomföra sokratiska samtal i grupper. Det optimala är att vara 8 deltagare men i min samtalsgrupp bestod vi av 6 studenter. Den största utmaningen för mig var att inte försöka hävda mig, för i ett sokratiskt samtal ska det inte fokuseras på vad som är rätt eller fel. När en samtalar om något är det dock lätt att vilja påverka andra till att tycka som en själv.

I det första samtalet tolkade och samtalade vi om en bild av konstnären Helena Blomqvist.

I vår grupp valde vi att gå i turordning så att alla fick säga sitt och prata till punkt. Det kändes väldigt skönt att inte stressa igenom samtalet och att lyssna utan att vilja/ kunna avbryta den som hade ordet. Samtalsledaren formulerade frågeställningar som vi kunde spinna vidare på. Vi hade även en observatör som noterade hur dynamiken och samtalet urartade sig. Det var väldigt intressant att höra hur olika alla gruppmedlemmar tolkade bilden. Hur en tolkar en bild beror ofta på ens egen bakgrund och erfarenheter, och det tror jag hade märkts mer om jag hade känt de andra studenterna bättre.

Efter samtalet tittade vi på en artistisk film som heter Enjoy Poverty av Renzo Martens. http://www.enjoypoverty.com/

Jag blev väldigt tagen av hur brutalt "ärlig" detta filmkonstverk var, även om ärligheten alltid är utifrån konstnärens perspektiv. Det var en dokumentär som (enligt mig) handlade om fattigdom, situationen i Kongo, intersektionalitet, makt och hopp. Frågeställningar som cirkulerade var bl.a. hur fattiga människor själva kan påverka sitt liv. Kan de utnyttja sina & sitt lands resurser eller är det västvärlden som bestämmer det? Vem är det som bestämmer? Behövs fattigdom?

Vi hade ett sokratiskt samtal om filmen och det var vemodigt men intressant att diskutera dessa frågor. Den frågan vi mest samtalade om var vad ville konstnären säga med filmen? Detta samtal genererade lättare i en debatt eftersom ämnet är så laddat. Vi hade dessutom inte turordning under hela samtalet utan kunde flika in med våra egna åsikter. När vi hade "fritt ord" var det svårare att låta alla ta lika mycket plats, och att avbryta och bli avbruten var mer regel än undantag. Enligt mig var det större utmaning att föra ett sokratiskt samtal med fritt ord än att samtala i turordning. Definitivt något jag bör öva på.

Eftersom filmen är ett konstnärligt verk så innefattar det även ett misslyckande. Misslyckandet i filmen var när en vit man bestämde att afrikanerna inte själva skulle få tjäna pengar på att ta "pressfoton" på misären i sitt land. Européer är dock välkomna att fotografera våldtagna kvinnor och tjäna pengar på att sälja fotografierna till pressen. För urinvånarna är det hopplöst. Att någon med mer makt bestämmer. Sorgligt. Hade inte detta "misslyckade" skett, hade filmen inte tagit samma vändning och kanske inte blivit vad den är. Det betyder att konstnären i fråga också utnyttjar deras fattigdom och maktlöshet. Att det behövdes för att kunna göra den här filmen. Behövs fattigdom? Vår seminarieledare nämnde efter samtalen att misslyckandet är "klimaxen" och det viktigaste i hela filmen. Bara det är tragiskt. Och sant.

Workshop porträtt

Porträtt = dra fram/ eftergjort/ avbildat. En avbildning av en bestämd människa genom att återge dennas individuella drag, där framför allt ansiktsdragen skall vara framträdande, i motsats till helfigur, där hela kroppen avbildas. http://sv.wikipedia.org/wiki/Portr%C3%A4tt

I måndags eftermiddag hade vi workshop där vi skulle porträttera varandra. Vi var 27 studenter och alla skulle, i den mån det gick, teckna av varandra. Från start fick vi nästan 30 sekunder på oss att med valfri penna och papper teckna av den som stod mitt emot oss. Så småningom skulle vi hålla pennan i andra handen vilket gjorde det ännu svårare. Tiden varierade och ibland hade vi bara några få sekunder på oss att fånga de utmärkande drag som personen vi tecknade av hade.

Helst ska en inte titta ned på pappret utan fokusera på objektet, vilket bruka falla sig ganska naturligt för mig. Men, när jag skulle använda vänsterhanden, dvs "fel" hand, var det svårt att inte vilja kontrollera vad som skedde på pappret eftersom jag inte riktigt vet vad den luriga vänsterhanden egentligen gör. 

När vi slutligen hade gått varvet runt hade vi ett tjugotal porträtt med tillhörande namn i handen. Vi placerade ut dessa på golvet där var person hade en rad var. Det var intressant att jämföra allas olika tekniker och de olika uppfattningarna om ansiktsdragen.

Vi fick sedan plocka ihop porträtten på oss själva och välja ut den teckning som vi själva tyckte återspeglade vår karaktär eller våra ansiktsdrag. Jag valde porträttet nedan eftersom det nästan går att se att det är jag, kanske mest på grund av accessoarerna (örhängen, näsring) som jag alltid bär. Där finns också några drag som karakteriserar mig, bland annat de relativt stora ögonen. Jag anser också att jag har en ganska liten mun/ läppar, dock inte likadan som på porträttet :) 

 

Det var knappt någon teckning där jag var glad, antagligen på grund av min stenhårda koncentration när jag själv tecknade.

Föreläsning och Assignment

I måndags hade vi föreläsning om Estetiska lärprocesser och vidgat språkbegrepp. Det jag fastnade mest för var att en Estetisk lärprocess är ett lärande som sker med hela människan. Jag tolkar det som att estetiskt lärande inte bara innefattar motorisk eller praktisk utveckling, utan att det till lika stor del är en mentalt och psykiskt utvecklande process. De förutfattade meningar som råder kring estetik har en tendens att fokusera just på det praktiska, vilket är en syn som vi bör jobba på att förändra. Detta omnämns även i inledningen till Lev S Vygotskijs Fantasi och kreativitet i barndomen (s. 7).

Efter föreläsningen fick vi ett assignment. Det gick ut på att ta 15 eller 20 steg in i biblioteket, välja den närmsta bokhyllan och på hyllan näst längst ned skulle vi ta sjunde boken från höger, öppna den någonstans och välja ut en mening i mitten på höger sida. Vi kunde alltså inte veta från början vad för hylla, bok eller mening vi skulle möta. Och ett assignment går ut på att inte veta vad slutresultatet blir. På den sidan som jag slog upp stod det bara en mening. 

"The last golden frog"

Vår uppgift var sedan att i svart lera gestalta den mening vi hade läst. Eftersom min mening var ganska kort och konkret så valde jag att göra det så konkret jag kunde. Jag skulpterade därför en groda med en krona på huvudet för att signalera "golden". Men för att det skulle vara "the last golden frog" så valde jag dessutom att tillverka en annan guldgroda som var död. Och kvar levandes är därför den sista guldgrodan. The last golden frog.